COMBINED JOINT CIMIC TASK FORCE 1977/78

Efter IFOR (Implementation Force) var det dags för SFOR (Stabilisation Force) då det gällde att återuppbygga ett sönderbombat land. SFOR:s högkvarter lade man i Sarajevo på en plats som hette Ilidza som låg en bit utanför staden och som bestod av en stor park med ett stort hotell där hela SFOR ledningen tog plats med bland annat 35 generaler från olika NATO- länder. I organisationen knöts även CIMIC (Civil Military Cooperation) som spelade en viktig roll i återuppbyggnadsprocessen.

SVENSK NATOSOLDAT ENLIGT REGELVERK SOM UTFÅRDATS AV SVENSKA POLITIKER

SVERIGE I NATO (I VERKLIGHETEN)

1997/1998 blev jag utsedd av Försvarets HKV och ÖB att som en av två svenska CIMIC- officerare (CIMIC står för CivilMilitaryCooperation) ingå i den NATO-SFOR/Multinationella CIMIC Task Force i Sarajevo-Bosnien. Jag var uttagen som en av de Europeiska Finance Officerare som  skulle avlösa det Amerikanska teamet som skulle åka hem till USA inför julen 1997. Efter en CIMIC- kurs i Vilseck i Tyskland kom jag till Sarajevo i början av december och vid gott mod lät mig introduceras i min nya tjänst av en amerikansk Civil Affair- Major. Jag skulle arbeta för SFOR gentemot bl. a World Bank som hade att samordna uppbyggnads-projekt runt om i Bosnien. Jag fick på min lott att läsa in tre projekt som jag sedan skulle följa upp. Satt med på olika möten och fick träffa företrädare för amerikanska företag som var de som skulle fylla sina orderblock inför återuppbyggnaden.

DÅ, efter ett par veckor, inträffade det som för mig blev en mardröm. För att kunna fungera i min roll, ingick att jag skulle få access in i NATO:s innersta hemliga dataprogram. Samtidigt blev jag avkrävd av Amerikanarnas säkehetsdetalj en s k Security Clearance. En sådan hade Sveriges HKV ”glömt” att sända med mig. Dessutom kom man samtidigt på att, ”jamen Sverige är ju inte med i NATO”.  Ut åkte jag fortare än kvickt. Fick en amerikansk major som ”vaktade” varje steg jag tog. Blev satt i rumsarrest. Fick nu epitetet ”The Swedish Spy”. Jag var vid detta läget fly förbannad och hade dessutom ingen möjlighet att kontakta Sverige. Vad göra? Jag tog min ”livvakt” och stegade upp till Svenska Ambassaden i Sarajevo och bad att få träffa Ambassadören. Det visade sig vara Nils Eliasson som jag hade träffat i Kina på Svenska Ambassaden, då jag som kurir för NNSC i Panmunjom/Korea  skulle överräcka hemliga dokument till honom. ”Vad Fan gör du här”? blev hans öppningsfras. Han lyssnade på mitt dilemma. Sedan tog han kontakt med den hemliga svenska ”SweNic”-gruppen ute på SFOR:s HQ i Illidza. Dessa tog i sin tur kontakt med Sverige/SwedInt och HKV. Oturen var att det var i juletid och allt gick på tomgång. Jag var beredd att ge upp och åka hem.

Samtidigt tänkte jag att hur kunde man i Sverige vara så okunniga och aningslösa att skicka ut någon med vetskap att som företrädare för ett icke NATO- land skulle det bli problem. För att fördriva tiden hade jag fått låna ett skrivbord i en kontorscontainer som inhyste ett Liasonteam mellan SFOR och UNHCR. Häri fanns ett frustrerat Amerikanskt team (två ÖversteLöjtnanter) som skulle avlösas av två Europeiska officerare, en Italiensk ÖvLt och en Turkisk major. Dessa hade varit med på kursen i Vilseck men de dök aldrig upp i Sarajevo. Amerikanarna var nu desperata. De hade lovat sina familjer att komma hem till USA till jul. Med mycket kort varsel dök det upp en tysk ÖvLt MICHAEL UHRIG, men man saknade fortfarande en turkisk major!  Jag satt ovetande vid mitt inlånade skrivbord och skrev då jag tyckte att man tittade lite konstigt på mig och de viskade att ”svensken kan ju vara turk” istället!!
Och så blev det för att göra en lång historia kort. Jag blev snabbt utsedd att bli flykting- och sambandsofficer. Snabbt fick jag läsa in svensk flyktingpolitik och det var ingen upplyftande kunskap kunde jag konstatera. Trots allt fick jag en trevlig och innehållsrik tid innan jag åkte hem till Sverige i juni- 98. Min Svenska NATO- närvaro hade blivit ett fiasko men mest drabbade det Sverige som nation.
Vid denna tidpunkt hade Sverige tillsammans med Danmark. Finland och Norge utvecklat en Nordisk CIMIC- modell. Den var i sin uppbyggnad unik och gedigen i sin konstruktion. Denna blev jag ombedd av Sverige att presentera för SFOR:s HQ- stab. Efteråt kom dåvarande högste befälhavaren, general Shinseki (sedermera militär rådgivare till amerikanske Presidenten) och bad att få en kopia, för som han sa ” kunna ta med hem till Amerika och presentera i Pentagon”.    se nedan slides om Nordic CIMIC Group
Det var vid denna tidpunkt (i slutet av 90- talet) en dragkamp inom det svenska försvarshögkvarteret mellan de höga officerare som ville ha direkt operativa förband (typ den idag i Afghanistan), medan en annan grupp officerare förordade en utbyggd CIMIC- modell tillsammans med de Nordiska länderna. Denna gruppering tillsammans med den Svenska CIMIC- chefen fick se sig besegrade och förde därefter en tynande tillvaro och idag är det ett minne blott. 

1. NATO:s CIMIC MODELL

2. SVENSK CIMIC MODELL SOM ANVÄNDES I BOSNIEN I SLUTET 90-TAL

3. DET PLANERADE NORDISKA CIMIC-KONCEPTET

Sarajevo  1998-02-12               

Försvarsmaktens Internationella Kommando

SWEDINT
Box  635
151 27  Södertälje

SOM ORIENTERING

Subject:  Möte den 31 januari kl 1600 på den Svenska ambassaden I Sarajevo med representanten i Utrikesdepartementets delegation, Jöran Bjällerstedt, speciell rådgivare för utrikesdepartementet I Bosnienfrågor, samt Birgitta Berggren, och Björn Mossberg som båda är ambassadråd vid den Svenska ambassaden i Sarajevo,  och dessutom representerar SIDA.  Vidare representanter vid mötet var Svenska Bataljonens Chef, Överste Olle Broman,  Stf. Stabschefen, Major Peter Jacobsson, SMIO ( Senior Military Intelligence Officer ), Major Mikael Sjödahl, undertecknad CIMIC sambandsofficer vid UNHCR Major Rolf Cederholm, samt C Svenik Övlt  LarsÅke Paulsson. 

Genom samordning av C Svenik, Övlt  LarsÅke Paulsson, samlades representanter för den svenska bataljonen och CIMIC, hos Svenik SFOR/HQ Ilidza tidigare på dagen, för att där lägga upp strategin inför mötet om den svenska civil-militära samordningen, vilken bedömdes vara en viktig fråga av alla I gruppen. 

Vår grupp fick möjligheten att börja mötet.  Jag inledde med att redogöra för den CIMIC- verksamhet Sverige ( Se bif. Slide material ) har inlett samarbetet inom SFOR med, och där jag är dess representant genom att besätta tjänsten som (Liason) sambandsofficer gentemot UNHCR.  Jag poengterade den nya inriktningen från den militära sidan genom det policydokument om bl a CIMICS framtid var planlagd att föredragas för COMSFOR (högste Chefen för NATO/SFOR I Bosnien). Jag visade även på CIMIC- organisationens specialinriktning av olika specialister, lärare ekonomer-jurister-läkare-veterinärer-samhällsplanerare-ingenjörer- konstruktörer m fl, som står till de internationella organisationernas förfogande.  CIMIC in i 2000- talet kommer att visa sig framgångsrikt bland de nationer som ingår i den multinationella styrkan I Bosnien.  Avslutningsvis kom den naturliga frågan, vad Sverige har för inställning till CIMIC- verksamheten, och vilken typ av koordinering som behövs för att få ut mesta möjliga effektivitet av de inblandade parterna och att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.  

Därefter redogjorde bataljonschefen ingående om den CIMIC/Humanitära insats som den Svenska bataljonen bedriver inom sitt ansvarsområde.  Vid den efterföljande diskussionen ville man från delegatsidan inte gärna deklarera vilken ståndpunkt man där intagit när det gäller den svenska modellen av civil-militär koordination.  Det verkade nästan som att attityden  "kom inte hit och försök spela på vår planhalva"  var den som gällde.

På ett nästan småskuret sätt gjorde  SIDA- representanten B Mossberg ett utspel mot  Överste Broman, "att han fick minsann lov att se till att bygga färdigt si och så många lekplatser innan bataljonen roterar hem".  Detta medan vi från vår sida försökte peka på det faktumet att Sverige hyser en stor kvot flyktingar som man gemensamt kan försöka återanpassa ner till Bosnien, men att man då måste nog försöka att släppa in diskussionen på varandras "planhalva" lite mera, och helst försöka spela efter samma spelregler på ett mera effektivt sätt.  Det faktum att Sverige ger uppehåll till drygt 55.000 flyktingar från forna Jugoslavien, borde i sig själv tjäna som en naturligt samarbetsinriktning och dragning åt samma håll. 

Jag vill nog hävda att jag personligen var ganska så besviken över den ljumma  inställning man här visade sig ge uttryck för.  På detta viset tror jag inte att man åstadkommer framsteg, allrahelst då man är medveten om att man spelar med svenska skattebetalares pengar, och med flyktingarnas bästa för ögonen.  

En attitydförändring måste till för att ge den balans i framtiden vad gäller den civil-militära koordineringen.  Jag tror det är en nödvändighet att redan hemifrån Sverige ha en koordineringsgrupp mellan inblandade parter som lägger upp den gemensamma policyn på vilket sätt man ska arbete nere i missionsområdet.  Det gäller att spela på hela det civil-militära registret I framtiden.  Det är nu vi har en möjlighet att påverka  situationen och den utveckling som ska forma den svenska synen på civil-militärt samarbete in i 2000- talet, och allrahelst nu då stora  förändringar står och klappar på dörren.  Redan inför upplösningen av SFOR mandatet i juli i år måste vi veta åt vilket håll vi vill arbeta gemensamt

Rolf Cederholm
Major,
Joint Combined CIMIC Task Force
LNO to UNHCR,  Sarajevo

Sarajevo 1998-03-15

REGERINGSKANSLIET                                                                                                            Försvarsdepartementet
Huvudenheten för säkerhetspolitiska och internationella frågor
CHRISTOFER GYLLENSTIERNA
Stockholm

Mitt namn är Rolf Cederholm, major vid NATO-SFOR  Cimic Task Force i Sarajevo, och Liason till UNHCR.  Jag var tyvärr hemma på leave i Sverige då Ni besökte Sarajevo och hade då inga möjligheter att träffa Er, vilket jag beklagar.  Jag hörde genom min chef ÖvLt Uhrig, att Ni hade haft en givande genomgång uppe i UNHCRs HQ i Sarajevo.  Jag är verkligen glad över att Sverige fått möjligheten att arbeta med UNHCR i SFOR/CIMIC och att jag får vara den första i denna omgången. Jag tror att använder vi rätt de möjligheter som ges genom denna tjänst, har vi stor nytta av att bli uppdaterade hemma i Sverige vad gäller flyktingsituationen nere i Bosnien. Sverige är ju bland de länder som har ett stort antal flyktingar från Bosnien, dit många av dem önskar återvända till.

Inom NATO händer det mycket vad gäller postSFOR och det nya mandatet som kommer kring juni/juli.  Jag är övertygad att Ni känner till de förändringar som gäller det " nya CIMIC Task Force ", men det blir intressant att se utvecklingen då man kommer att gå in i ett nytt skede med tyngdpunkten lagd på ett mera civilt uppträdande och tätare samarbete med de Internationella Organisationerna och de olika parterna i  både federationen och RS.

Intressant är också att konstatera att Sverige blivit erbjuden höga befattningar i det nya CIMIC.  Vi kan få möjlighet att komma in i de olika ministerierna, dels i Sarajevo och dels i Banja Luka på specialbefattningar.  Jag hoppas Sverige inser vikten av att vi accepterar, vilket kan få positiva effekter på samarbetet nere i området och en goodwill för Sverige, vilket alltid är viktigt i internationella sammanhang.  Själv har jag en nära 40- årig erfarenhet av fredsbevarande arbete i olika delar av världen, främst i Mellersta Östern och Cypern men även i Asien vid övervakningskommissionen i Panmunjom, Korea, och har fått uppleva många gånger hur väl Sverige hävdar sig i jämförelse med andra länder.

Denna erfarenhet delar vi med de andra Nordiska länderna, och det är därför intressant  att konstatera  det samarbete som öppnats upp inom CIMIC området.  Jag tror personligen det är ett bra område att ha ett nordiskt samarbete inom.  Den Svenska CIMIC- sektionen på SWEDINT under ledning av Övlt Lars Weghagen har redan åstadkommit en hel del inom denna sektor, och hans gedigna bakgrund och kontaktbas har varit till stor hjälp i detta arbetet.

Jag kommer att vara knuten till CIMIC TF fram till början av juni, då jag sluter mitt kontrakt med SWEDINT och återvänder till Sverige.  Under den tid som är kvar står jag gärna till förfogande vad gäller kompletterande upplysningar eller ytterligare avrapportering om utvecklingen härnere.  Jag tar mig friheten att bifoga en rapport som jag skrev efter ett möte vi hade på den svenska ambassaden i Sarajevo angående den civil-militära koordinationen, eller snarare avsaknaden av den.  Detta är en viktig fråga enligt mitt förmenande, och bör ses över med det snaraste.  Helst med en utveckling till att en koordineringsprocess startar upp redan i Sverige, så att det finns en klar handlingslinje nere i missionsområdet.

Med vänliga hälsningar
Rolf Cederholm
Major
Joint Combined CIMIC Task Force
LNO to UNHCR, Sarajevo                                                                                                          

MIN FÖRSTE CHEF, ÖVLT MICHAEL UHRIG FRÅN TYSKLAND. EN MYCKET DUKTIG OFFICER OCH CHEF SOM BETYDDE MYCKET FÖR DEN "NYSTART" AV LIASONKONTORET (SFOR/UNHCR) SOM VI GENOMFÖRDE STRAX EFTER ATT DET AMERIKANSKA TEAMET HADE ÅKT HEM. TYVÄRR KUNDE UHRIG BARA STANNA I TRE MÅNADER.

MICHEL UHRIGS EFTERTRÄDARE, ÖVLT HAENDEL, OCKSÅ FRÅN TYSKLAND. HÄR JOBBAR VI I CIVILA KLÄDER, VILKET VAR NÅGOT SOM M UHRIG FICK IGENOM STRAX INNAN HAN MÅSTE ÅKA HEM. VI JOBBADE NÄRA UNHCR OCH TANKEN VAR ATT VI SKULLE FLYTTA UPP TILL DERAS KONTOR, MEN VI FICK STANNA KVAR I VÅR CONTAINER PÅ CAMP RESIDENCY.

CIMIC TASK FORCE HQ OCH CAMP VAR TITOS GAMLA SOMMARRESIDENS - RESIDENCY SOM LÅG EN BIT UTANFÖR SARAJEVO CENTRUM. HÄR STÅR JAG MED LIASON-TEAMETS TJÄNSTEBIL, EN HUMWEH (HUMMER) PÅ 3,5 TON OCH STARK SOM EN OXE. KOM MAN KÖRANDE I SARAJEVO SÅ KÖRDE MÅNGA BILAR ÅT SIDAN OCH STANNADE UPP, FÖRMODLIGEN FÖR ATT HUMWEHN VERKADE SKRÄCKINJAGANDE.

VI DELTOG I MÅNGA KONFERENSER OCH SEMINARIER. HÄR ÄR JAG PÅ VÄG MED EN AMERIKANSK KOLLEGA TILL SFOR:s HQ ILIDZA SOM LÅG UTANFÖR SARAJEVO ALLDELES UPPTILL FLYGPLATSEN. IBLAND SKULLE VI DELTA I FLYKTINGKONFERANS I MOSTAR MEN DIT FLÖG VI MED HELIKOPTER.

PÅ FÖLJANDE TVÅ BILDER AVTACKAS JAG AV CHEFEN FÖR COMBINED JOINT CIMIC TASK FORCE BG GIBSON EFTER FULLFÖLJT ARBETE OCH DAGS ATT ÅKA HEM TILL SVERIGE OCH FAMILJEN.

JAG ÄR STOLT ÖVER ATT HA ARBETAT NÄRA DEN VERKLIGHET SOM PRÄGLADE BOSNIEN VID DENNA TIDEN OCH DÄR UNHCR SPELADE EN VIKTIG ROLL FÖR ÅTERKOMMANDE FLYKTINGAR. TYVÄRR SÅ AVHÄNDE SVERIGE SIG EN VIDARE ROLL INOM CIMIC I BOSNIEN DÄR VI ERBJÖDS EN HEL HEL DEL VIKTIGA BEFATTNINGAR I DEN FORTSATTA UPPBYGGNADSORGANISATIONEN, MEN TYVÄRR SÅ VAR DET BL A EN DRAGKAMP MELLAN SIDA OCH FÖRSVARET OM ROLLEN SOM LEDARE OCH NÅGON KOORDINATION MELLAN DESSA TVÅ PARTER FANNS ÖVERHUVUTAGET INTE, SÅ SVERIGE FICK SE SIG "SIDOSTEPPAD" HELT OCH HÅLLET.