RUTINER OCH STATUS QUO LÄGE

En av de Israeliska nybyggarna som gör livet svårt för araberna i Hebron

TIPH 2005

Som nybliven pensionär i oktober 2004 intalade jag mig att jag nu hade gjort mitt bidrag till fredsbevarande verksamhet för Sverige. Jag blev därför något förvånad då UD/SIDA kontaktade mig i början av 2005 och frågade om jag hade möjlighet att med kort varsel åka ner till TIPH och Hebron för en tredje gång. Anledningen var ett akutläge. Den svensk som var uttagen till tjänsten som Deputy Head of Support, hade plötsligt tvingats säga återbud på grund av att en nära anhörig plötsligt hade dött. Att budet gick till mig berodde på att jag hade tidigare tjänstgjort inom Support enheten och jag kände till strukturen inom TIPH. Det blev djupa diskussioner med Mausi som gav klartecken till att jag kunde åka iväg. Hon blev ju den som återigen fick klara av och ha ansvaret för hem och hus, något som hon har skött på bästa sätt under alla mina utlandstjänster.

Jag kom i april 2005 till Hebron för en tredje gång som fredsobservatör-biträdande divisionschef för supportenheten. En fantastisk tjänst som omfattade ledarfunktion inom ansvarsområdena: ekonomi, transport/logistik, It/kommunikation, personal och medicin. Jag ingick även som medlem i SMG (Senior Management Group) = TIPH:s Ledningsgrupp. Divisionens chef var en turkisk arméöverste som hade svårt med engelska språket och det var arbetsspråket inom TIPH, så jag fick en hel del av hans frågor på mitt bord.

Läget i Hebron var ungefär som förra gången jag var där 2001. De israeliska nybyggarna hade brett ut sig ytterligare och det var dagliga incidenter med trakasserier gentemot den arabiska befolkningen i city. Man hade beslagtagit ytterligare hus nere i gamla delarna av staden och det var grymt att se hur man jagade bort tidigare arabägarna till husen som de sedan med berått mod tog över med benägen hjälp av israelisk militär och polis. Under min tid vid TIPH hade vi besök av dåvarande svenska biståndsministern Carin Jämtin som vi vallade runt i gamla delarna av Hebron samtidigt som hon fick information och fick se med egna ögon den bisarra situation som råder. Dagliga rapporter om övergrepp och andra incidenter skickas kontinuerligt hem till UD i Sverige som vid detta laget måste ha fått miltals av rapporter. Men inga fördömande gentemot israelerna sker och det är frustrerande för de observatörer som tvingas skriva om samma saker om och om igen men inget händer för att förändra situationen. Detta är händelser som Sverige kan skämmas över!

Jag och en medarbetare från Community Relations inspekterar förberedelserna inför Grannpartyt som TIPH bjöd in de närmaste grannarna på

STREETPARTY / GATUFEST

Då jag hade varit vid TIPH en tid märkte vi av att spänningen med våra närmaste grannar började bli ansträngt. Vid denna tidpunkten hyrde vi fyra fastigheter lite i utkanten av Hebron i ett mera modernt bostadskvarter. Hus 1 var vårt HQ med kontor och några bostäder, även bilgarage för våra tjänstebilar. Vi hade även vår bar där vi kunde träffas och ta en öl på tjänstefri tid. Hus 2 var i huvudsak bostäder men jag hade mitt fögderi här (Procurement Office och lager) där vi hade lager för livsmedel, uniformer, förnödenheter, förbrukningsvaror. Här fanns också vårt lilla TIPH-PX där man kunde handla cigaretter, öl, läsk, snus, vin, och så alkohol inför ledighetsresor (leave). Uppe på toppen av huset hade vi vår TIPH-restaurang där vi serverade lunch och middag med en varierande matsedel komponerad av alla sex länderna. Vår kökspersonal var lokalt anställda och mycket duktiga. Maten den var god. Hus 3 inrymde förutom bostäder, en gymsal med träningsredskap dit man gick på sin fria tid och tränade Hus 4 var bara bostäder. I de angränsande husen bodde arabfamiljer och mycket barn. Det uppstod spänt läge mellan TIPH- personal och dessa familjer som började urarta. Jag kom då på att då jag hade varit vid TIPH första gången (1999/2000) anordnade vi ett Streetparty/grannfest som uppskattades av våra grannar. Jag förde fram mina synpunkter till ledningen och de nappade på idén och det gick bara en kort tid av förberedelser sände vi ut inbjudan till grannarna. Flera hundra kom. Samtliga sex TIPH- nationer lagade någon "nationalrätt" som var speciel för just det landet. Sverige bidrog med flera hundra köttbullar med en oliv på. Vi hade bjudit in lokala förmågor som uppträdde och applåderna blev många och långa. Med andra ord en lyckad tillställning som gjorde att en positiv stämning rådde sedan mellan TIPH- folket och våra arabiska grannar.

Dock ändrades förhållandet helt då de så kallade "Muhammedsteckningarna" publicerades i Jyllands Posten i slutet av 2005. Då hade jag redan åkt hem till Sverige. Den 8 februari 2006 anföll Hebroniter TIPH:s HQ, demolerade kontor och TIPH_bilar och gick riktig bärsärkargång. TIPH fick hastigt evakuera  hela verksamheten till Tel Aviv, men starkt besluten att återkomma till Hebron och för sin uppgift där. Längre fram 2006 återkom så TIPH till Hebron men nu inrättade man sig på det moderna hotellet som ligger i samma område som tidigare HQ. Här alla funktioner samlade inklusive bostäder för observatörerna.