HÄR NÅGRA LEVANDE BESKRIVNINGAR AV DEN PERMANENTADE SITUATION SOM RÅDER ÄVEN 2012 I HEBRON I SAMBAND MED SOCIALDEMOKRATISKE PARTILEDAREN STEFAN LÖFVÉNS BESÖK I NOVEMBER 2012.
I FEBRUAR 2012 BESÖKTE FP- PARTILEDAREN JAN BJÖRKLUND TIPH OCH HEBRON OCH BLEV ÄVEN HAN ATTACKERAD. NÅGRA I RADEN AV ALLA DE SVENSKA POLITIKER SOM AVLAGT BESÖK VID TIPH I HEBRON GENOM ÅREN OCH SOM TYCKER SITUATIONEN ÄR
FÖR DJ-G, MEN SEDAN EFTER EN TID HÖRS OCH GÖRS INGENTING FRÅN POLITISKT HÅLL. DETTA ÄR EN FLATHET SOM ÄR FRUSTRERANDE FÖR DE OBSERVATÖRER SOM SER DAGLIGA PROVOKATIONER MOT PALESTINIER, SKRIVER RAPPORTER SOM SÄNDS
HEM TILL UD I SVERIGE. MEN INGENTING HÄNDER!
SvD
4 november
2012 kl 07:24 , uppdaterad: 4 november 2012 kl 12:29 Hebron/Jerusalem
S avfärdar utrikespolitik med MP och V
Rakt besked Ett nytt rödgrönt samarbete om utrikesfrågorna är uteslutet
för Socialdemokraterna. ”Jag skulle aldrig medverka till något liknande”, säger S-ledaren Stefan Löfven. SvD följde med på den första partiledarresan till Mellanöstern – en konfliktzon som splittrar
regeringen.
Stefan Löfven passerar en israelisk postering i Hebron. ”Det är inte människovärdigt”, sa han om näten som skyddar palestina baserar från föremål som kastas ner av israeliska
bosättare.
Foto: AP
Personal från den internationella observatörsstyrkan TIPH guidar runt i affärskvarteren i Hebron på Västbanken.
Stefan Löfven ser sig förskräckt om och
stannar till och tittar upp mot ett av skyddsnäten som hänger över den trånga gränden. De är fyllda med stenar, flaskor, använda blöjor och andra sopor som kastats ner av de israeliska bosättarna mot palestinierna
som jobbar i basarerna. Bedrövligt, mumlar han och skakar på huvudet.
– Det griper verkligen tag i en, det är inte människovärdigt. Det är sorgligt och man blir nedstämd. Konflikten är
ju så komplicerad, men det är först när man ser det här som man verkligen förstår.
– Det griper verkligen tag i en, det är inte människovärdigt. Det är sorgligt och man
blir nedstämd. Konflikten är ju så komplicerad, men det är först när man ser det här som man verkligen förstår.
Personal från den internationella observatörsstyrkan TIPH guidar
runt i affärskvarteren i Hebron på Västbanken.
Stefan Löfven ser sig förskräckt om och stannar till och tittar upp mot ett av skyddsnäten som hänger över den trånga gränden.
De är fyllda med stenar, flaskor, använda blöjor och andra sopor som kastats ner av de israeliska bosättarna mot palestinierna som jobbar i basarerna. Bedrövligt, mumlar han och skakar på huvudet.
–
Det griper verkligen tag i en, det är inte människovärdigt. Det är sorgligt och man blir nedstämd. Konflikten är ju så komplicerad, men det är först när man ser det här som man verkligen förstår.
Hebron är av världens äldsta städer. Här bor mest palestinier, men också knappt 1 000 israeliska bosättare. Hebron eller Abrahams stad är en viktig plats för judar, muslimer
och kristna och här har några av konfliktens allra värsta våldsdåd inträffat.
Stefan Löfven hälsar på några barn och han frågar sedan TIPH-chefen Oddvar Midtkandal om det
finns några tecken på en normalisering. Knappast, blir svaret. Här hamnar motsättningarna inom den palestinska gruppen och med bosättarna i blixtbelysning.
Resmålet är medvetet valt, det är
i en av världens mest svårlösta konflikter som Socialdemokraterna identifierat en blotta i alliansregeringen.
Överenskommelsen var inte lyckad.
Stefan Löfven om det utrikespolitiska
samarbetet med MP och V under Mona Sahlins tid.
På drygt nio månader har statsministerkandidaten Stefan Löfven inte gjort mycket väsen av sig i utrikespolitiska sammanhang, trots att han har
hunnit avverka resor till tretton länder – allt från Sydafrika till Afghanistan. Det har uppfattats som att han står med ett blankt papper på ett politikområde där Socialdemokraterna historiskt varit starka. Inom ungdomsförbundet
SSU suckas det över att han verkar fortsätta i samma nedtonade anda som under Mona Sahlins sista år som S-ledare och framför allt Håkan Juholts korta tid som ordförande.
Socialdemokraterna fördömer
den israeliska ockupationen och vill att Sverige ska erkänna Palestina, få en tvåstatslösning som sedan kan leda till reella fredsförhandlingar. Den borgerliga regeringen menar att det först måste finnas ett fredsavtal
innan man kan erkänna staten Palestina.
Redan i vår tvingas regeringen bekänna färg när Sverige ska rösta i generalförsamlingen om att ge Palestina en observatörsplats i FN, av samma typ som
Vatikanstaten har. Det är extra intressant eftersom Sverige för ett år sedan tillsammans med några få andra länder överraskande gick emot att Palestina blev medlem i Unesco, FN:s organ för kultur, utbildning och forskning.
FP-ledaren Jan Björklund drev på det svenska beslutet.
– Ett riktigt magplask och utrikesministern verkar ju kidnappad i Mellanösternpolitiken. Sveriges anseende skadas och regeringen är splittrad. Men hittills
har man ju låtit Folkpartiet hålla i taktpinnen samtidigt som exempelvis flera i Centern vill erkänna Palestina.
I vår måste allianspartierna även besvara en S-motion i riksdagen om
att varor från de olagliga bosättningarna på palestinsk mark ska ursprungsmärkas så att konsumenterna kan bojkotta produkter som kommer från ockuperade områden. Det är två frågor med stark koppling till
den klassiska Israel-Palestina-frågan som borde riva upp djupa sår i regeringen, hoppas S-strategerna.
Inför valet 2010 fanns ett rödgrönt valmanifest där en uppmärksammad punkt
gick ut på att USA ska avveckla sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser. I dag är det helt uteslutet att S skulle kunna ha ett liknande valsamarbete igen om utrikesfrågorna med V och MP.
–Överenskommelsen
som fanns var inte lyckad. Jag skulle aldrig medverka till något liknande, säger Stefan Löfven.
–Samarbetet gäller ju inte längre och nu utvecklar vi den socialdemokratiska politiken. Regeringsfrågan
och uppgörelser som är kopplade till det återkommer vi till.
Bara några mil bort, men efter flera timmars resa, står Stefan Löfven framför det sandfärgade Förintelsemuseet Yad Vashem
i Jerusalem. Efter officiell kransnedläggning och orden ”We will never forget” i gästboken är han märkbart tagen.
–Det visar på hur grym människan kan vara, men också vilken styrka
som finns hos många. En lärdom är att vi måste vara mer öppna för människor som behöver skydd och inte gömma oss bakom formella skäl. Det hade judarna behövt, men idag gäller det flyktingar från
exempelvis Syrien som måste kunna räkna med hjälp av EU
Vad gäller saken?
Fram till 1967 fanns
starka band mellan arbetarrörelsen och Israel, något som förändrades i samband med sexdagarskriget när Israel anfölls av grannstaterna och ockuperade Västbanken, Golanhöjderna och Gaza.
Under 1970- och
80-talen spelade Socialdemokraternas utrikesminister Sten Andersson och statsminister Olof Palme en viktig roll när det gällde att uppmärksamma palestiniernas situation och att kritisera Israels bosättningspolitik. Nära band utvecklades
med PLO-ledaren Yassir Arafat.
Göran Persson drev en mer Israelvänlig linje. Med Mona Sahlin skedde en återgång till den breda mittfåran som därefter stått sig inom S